Volundsborgen

Något av det största som hänt mig, har varit att få utformna och bygga detta hus. Det har funnits i mitt medvetande under många år och föddes i mitt hjärta under en period för 25 - 30 år sen.  Jag byggde då ett antal industribyggnader och olika stålentreprenader. Under samma period utvecklandes mitt smide och min konstnärliga sida. Jag hade slagit in på en väg som hade en klar riktning och som kändes rätt för mig.

Jag kände att jag ville bygga ett hus som hade de grundvärderingar som fanns inom mig: att allt går att ta vara på, och att det finns inget skrot. Material har en rundgång, precis som allting annat. Jag ville förena mina visioner och kunskaper under samma tak. Projektet var igång inom mig när jag träffade Anna, min ex. livspartner och Asks mamma. Vi började leta efter en plats.
 
Av en tillfällighet blev denna bergstomt ledig då bygget av Nordiska Akvarellmseet planerades om. Där fanns vår plats, erbjuden till oss av kommunen! Överväldigade av utsikten och av den karga naturen drog vi igång ett projekt som blev en sanslös resa, större än vi någonsin förstod.

Tillsammans med Hanna Lidström, en nära vän och arkitekt från Göteborg, ritade vi husets kropp. Hanna är mamma till de höga linjerna. Våra idéer var lägre och återhållsamma. Hon hjälpte oss genom trasslet med byggnadsnämnden, som tyckte att bygget borde vara mera traditionellt - ett magasin, kanske en sjöbod eller liknande.

Muren
Där huset nu står fanns bohuslänskt urberg, vilket vi ville göra så lite intrång på som möjligt. Vi ville också ha berget som interiör i byggnaden. Vi sprängde ut 1 400 m2 sten, som nu blivit del i en hamnpir. Vi sorterade ut all sprängsten som vi trodde kunde användas till den fyra meter höga grundmuren kring huset. En jättelastbil med enorm kran inköptes, som lyfte två ton på 20 meters utligg.

Denna kranbil körde jag omkring med och hämtade återvinningsmaterial till Volundsborgen. En resa till Skåne gav 30 ton handslaget tegel från en gammal källarbacke. Den var byggd 1850 och hade under en tid varit brännvinslager. Detta tegel göt vi in i betong och slipade sedan fram det. Det utgör nu ett otroligt vackert golv i galleriet. Resten av teglet har blivit en ackumulatorbädd under golvet.

Urgammalt blev nytt

Väggarna i smedjan och galleriet består av betongelement som varit ett hyreshus i Uddevalla, bygggt 1972 (Järvstigen). Detta hus rivdes och vi köpte betongelementen,  återanvände dem i vårt hus.

Arbetet med stenmuren började och kranbilen gick dag och natt. Ett enormt arbete. Vi hyrde in två stenhuggare som motvilligt accepterade att bygga muren med stenarna på högkant, som ett pussel, vilket inte är praxis. Stenarna ska huggas av och läggas ned. Muren är byggd som en gammal kallmur, rakt på komprimerad mark utan betong, fylld med skärv och singel.

Självdränerad.
Fryser aldrig sönder.
Står där i tusen år om ingen river den.

Muren tog sju månader att bygga. I den finns tre unika fönster, bestående av vardera en kubikmeter massiv granit. De är genomborrade med ett hål, sju meter i diameter. Dessa stenblock hittade vi på ett stenhuggeri i Skåne, de ansågs som skrot då man redan tagit vara på kärnan.

Stålstommen består till 60% av balk från en riven lagerbyggnad på Volvo i Göteborg. Taket har sibirisk lärk som ytterklädsel, inspirerad av mina ryska vänner och deras kultur och traditioner. Ytterväggarna är järnvitriolade, världens äldsta och bästa ytbehandling. Ett kilo järnvitriol, tio liter vatten, en näve koksalt, lite diskmedel. Rör om, stryk på. Sen gör naturen resten. Underbart och underhållsfritt.

Vi ville bygga ett hus som speglade vår konstnärliga verksamhet och våra själar. Ett nytt hus med en inbyggd historia där varje del har sin berättelse. Ett hus av hantverkstradition, i dåtid, nutid, framtid. Ett hus av kärlek och fantasi. Tack, Anna, för denna tid.